Företagshälsovård i Sverige

Regelsystem

I Lagen om FHV definieras (§ 4) dess innehåll. "Arbetsgivare skall på sin bekostnad ordna företagshälsovård för att förebygga och bekämpa risker och olägenheter för hälsan som beror på arbetet och arbetsförhållandena samt för att skydda och främja arbetstagarnas säkerhet, arbetsförmåga och hälsa. Företagshälsovården skall ordnas och genomföras i den omfattning som påkallas av arbetet, arbetsarrangemangen, personalen, förhållandena på arbetsplatsen och förändringar i dem…"

FHV är alltså inte obligatorisk. Dess inrättande avgörs av arbetsgivarens bedömning av behovet. Enligt samma lag är FHV uppgift att som oberoende expertresurs beskriva samband mellan arbetsmiljö, organisation, produktivitet och hälsa. Längre än så går inte lagtexten. Enligt lagen är FHV ett expertorgan med uppgift att vara en stödfunktion i de bedömningar som är arbetsgivarens ansvar.

I det svenska regelsystemet är arbetsmiljöverkets författningar (s.k AFS) viktigare än lagtexten. I fyra AFS:ar hänvisas till FHV som sakkunnig expertresurs. De är:

1) Systematiskt Arbetsmiljöarbete (AFS 2001:1) - En grundläggande bestämmelse om förebyggande av skador och ohälsa i arbete.

2) Medicinska kontroller i arbetslivet (AFS 2005:6) – Föreskrift om obligatorisk läkarundersökning vid hälsofarlig exponering för Bly och Kadmium, damm som orsakar fibros, arbeten som orsakar allergi, esterplast , fysiskt tungt arbete (hög höjd, rökdykning, vibrationer m.m.) dykeriarbete och nattarbete. För intygande av tjänstbarhet krävs specialistkompetens i arbets- och miljömedicin eller FHV.

3) Organisatorisk och social arbetsmiljö (AFS 2015:4) – En ny föreskrift om krav som gäller sociala och organisatoriska faktorer i systematiskt arbetsmiljöarbete SAM. De gäller bl.a. arbetstid, arbetsbelastning och kränkande särbehandling / mobbning.

4) Arbetsanpassning och rehabilitering (AFS 1994:1) – AFS:n förtydligar arbetsgivarens skyldighet att anpassa arbetstagares arbetsförhållanden till deras förutsättningar.

FHV organisation

FHV-tjänster erbjuds marknaden av organisationer med medicinsk, ergonomisk, beteendevetenskaplig och teknisk kompetens. De har varierande storlek och kan vara organiserade internt inom stora företag eller externt som enskilda företag anlitade på konsultbasis.

Offentlig statistik saknas. Personalen skattas f.n. till ca 550 läkare, 1300 – 1400 sjuksköterskor, 600 företagsgymnaster/ergonomer, 700 psykologer / beteendevetare, 300 arbetsmiljöingenjörer / arbetshygieniker, 300 övriga (arbetsterapeuter, hälsopedagoger m.fl.). Sammanlagd personal ca 4000 med tendens till minskning av läkare och sjuksköt och tecken på ökning av beteendevetenskaplig / psykologisk expertis och företagsgymnaster/ergonomer. FHV skattade täckning av arbetsmarknaden 50 – 60 % och branschens skattade ekonomiska omsättning 2015 ca SEK 4 Mdr (ca Euro 450 Milj.).

FHV verksamhet

Branschorganisationen för FHV Sveriges Företagshälsor(SvFH) följer verksamheten vid medlemsföretagen. Uppgifter för år 2015 visade på samband mellan efterfrågan av FHV-tjänster och den samhällsutveckling vi ser. Efterfrågan på psykosociala tjänster, rehabilitering och på hantering av livsstilsfrågor är hög – vardera skattade till över 10 % av resursinsats. Låg efterfrågan på Systematiskt arbetsmiljöarbete, sjukvård, organisationsfrågor och sjukskrivningsprocess - under 10 %.

Kvalitet

För FHV, som marknadsaktör, är kvalitetsfrågor av stor betydelse och existensvillkor. FHV har sedan 1990-talet lagt ned stort arbete på kvalitetsarbete och tillhörande utbildning. Merparten av svensk företagshälsovård är idag certifierad av oberoende instans enligt SS-EN ISO 9001 med stöd av FHV-Kravdokument. Nu gällande kravdokument är "Krav på Ledningssystem för kvalitet inom svensk företagshälsovård FHV" från 2011. Det ansluter till ett ISO dokument för kvalitetsstandard (SS-EN ISO 9001) vilket möjliggör certifiering. Det består av tre delar:

• Krav anpassade till standarden SS-EN ISO 9001.
• Definition av "företagshälsovård".
• Etiska riktlinjer för företagshälsovården.

Från maj 2014 tillämpar SvFH krav på organisationens f.n. ca 150 medlemsföretag att auktorisera medlemskapet i föreningen. Följande krav gäller:

- Krav på samlad kompetens

- Krav på fortbildning (kompetensutvecklingsplan)

- Krav på certifiering inom Systematiskt arbetsmiljöarbete / ledningssystem för kvalitet

- Krav på att följa rekommenderade s.k. evidensbaserade riktlinjer och metoder inom områden där sådana finns.

- Krav på årlig rapportering av vissa indikatorer och deltagande i Sveriges Företagshälsors utvecklingsforum (Branschstatistik, hälsostatistik mm)

Följande områden krävs i FHV för att tillgodose bredd i yrkeskompetens:

Arbetsorganisation – person med relevant högskoleexamen, kurs i arbetsorganisation eller motsvarande inriktning på minst 7,5 högskolepoäng.

Beteendevetenskap – legitimerad psykolog, socionom eller med annan beteendevetenskaplig högskolenivå.

Ergonomi – legitimerad sjukgymnast, fysioterapeut, alternativt arbetsterapeut med minst 30 högskolepoäng i ergonomisk påbyggnadsutbildning.

Hälsovetenskap – person med en för området relevant högskole-examen som har en kurs i hälsovetenskap eller motsvarande inriktning på minst 7.5 högskolepoäng.

Medicin – specialistkompetent läkare och legitimerad sjuksköterska, företrädesvis med kompetens inom arbets- och miljömedicin eller företagshälsovård.

Teknik – person med utbildning i arbetsmiljöteknik eller motsvarande vid universitet eller högskola (arbetsmiljöingenjör) eller tidigare skyddsingenjörsutbildning.

För auktorisering krävs att multidisciplinärt samarbete kan visas. Kravet är att minst tre personer med olika yrkeskompetenser enligt ovan, har en vidareutbildning omfattande minst 15 högskolepoäng. Om läkare räknas in som en av dessa tre gäller krav på godkänd specialistkompetens i företagshälsovård, arbetsmedicin eller arbets- och miljömedicin.

Sjukförsäkring och rehabilitering

Sjukförsäkringen i Sverige har sedan 1990-talet genomgått förändringar från en låg ekonomisk självrisk vid sjukdom till höjd självrisk och arbetsgivarens medansvar med sjuklön under de första 14 sjukdagarna. I dag gäller att efter två veckor med sjuklön avgör Försäkringskassan (FK) rätt till sjukpenning vid oförmåga att utföra det egna arbetet. Den sjukpenning som betalas av FK svarar mot 80 % av ordinarie lön. Efter 90 dagar utreder FK om arbetsgivaren kan erbjuda annat arbete som kan utföras trots sjukdomen. Efter 180 dagar utreder FK om det finns arbeten utanför företaget eller organisationen. Om sådant finns bortfaller i princip individens rätt till sjukpenning.

Från och med dag 366 bedömer FK den anställdas arbetsförmåga i förhållande till alla arbeten på den reguljära arbetsmarknaden. Om detta inte är möjligt och om Arbetsförmedlingen inte kan erbjuda något arbete återstår förtidspensionering (kallas "sjukersättning") eller socialhjälp.

Observera skillnader mellan socialförsäkringar i Sverige och Finland. Finlands system för bedömningar vid intervallen 30,60 respektive 90 dagars sjukfrånvaro innebär ett tidigare engagemang av FHV än i Sverige. I Sverige övertar FK processen efter arbetsgivarens två veckor av sjuklöneperiod. Med detta försvagas incitament för arbetsgivaren att ändra på förhållanden på arbetsplats och arbetsorganisation. FHV är i sin tur beroende av det uppdrag som kan ges av arbetsgivaren eller någon annan. Om FHV inte ges uppdrag om rehabilitering engageras den inte. Se ref. Sofia Åström-Paulsson et al 2014.

Forskning och utveckling (FOU)

För FHV-området finns nu FoU-program vid Karolinska Institutet (Professor Irène Jensen, Karolinska Institutet) och Kungl. Tekniska Högskolan i Stockholm (Professor Jörgen Eklund). I programmen, bedrivna i samarbete med flera universitet tas fram evidens-baserade riktlinjer för särskilda frågor såsom Hälsoundersökningar i arbetslivet, Tidig intervention vid alkoholberoende, Arbetsinriktad rehabilitering m.m.

Utbildning till fhv yrken

Stängningen av Arbetslivsinstitutet 2007 medförde ett akut behov att inrätta plattformar för utbildning till FHV-yrken. Sedan 2011 finns nu utbildningslinjer vid universiteten i Umeå, Stockholm, Linköping, Lund och Örebro till akademisk Magister/Master nivå med inriktning mot området Arbetshälsa. De är utformade för yrkesområdena Arbetsmiljöteknik, Ergonomi, Beteendevetenskap, Omvårdnad, Arbetsterapi, Arbetsmiljö och Hälsa, Sjukgymnastik, Specialisering som Företagssköterska m.m. Utbildningarna bedrivs oftast i hel- eller halvfart (60 högskolepoäng) under ett respektive två år.

För läkare i företagshälsovård gäller specialistutbildning enligt Socialstyrelsens föreskrifter. Den tidigare specialiteten Arbets- och Miljömedicin har från 2015 kompletterats med specialiteten Arbetsmedicin. Ingen av dessa båda specialiteter syftar till någon akademisk grad. De är tjänstgöringar där utsedda handledare svarar för adepters kompetens och bedömer när målen har nåtts. Arbetsmedicin omfattar 12 delmål som ska uppfyllas inom delområden från arbetsmiljö, levnadsvanor, medicinska kontroller och riskbedömningar till rehabilitering, försäkringsmedicin och arbetsförmågebedömning. Se referens Handbok för ST i Arbetsmedicin 2016 version 2.01 (https://www.slf.se/Pages/73782/Handbok%20AM%202016%20version%202.01.pdf )

Vart är FHV på väg?

Detta är en svår fråga. FHV ingår i ett område utanför politiskt fokus. De som väljer arbetshälsans yrken har, pragmatiskt sett, att inrätta sig för förutsättningarna i en fri hälsomarknad. Lösningen finns i yrkeskompetens, kundcentrering och en genomtänkt yrkesetik. Marknaden är vänlig, om än osentimental, mot den som är kompetent, proffsig och iakttar god etik. Några utmaningar har vi att lösa redan på kort sikt. Vi har en demografi medförande svag eller ingen föryngring i FHV yrken. Vi har flyttat utbildningar från yrkesutbildning till akademisk utbildning. Detta blev ett viktigt kompetenslyft. Men specialistläkarna i arbetsmedicin tappades bort på vägen. Förändringarna har ännu inte utvärderats. För FHV är utbildning av arbetsmedicinska specialister en överlevnadsfråga och ett sorgebarn. Den behöver en forskningsanknytning värd namnet under utbildningstiden, oavsett den bedrivs som yrkestjänstgöring eller akademiskt inriktad utbildning. Och en levande kontakt med verkligheten i ett arbetsliv i förändring.

Professor Leena Ala-Mursula ställde vid 2015 års STLY / Tammiseminaari frågan: "Miten oppia ja ohjata työterveyshuollon erikoislääkäriksi?" och utvecklade den till ''Miksi, mihin tehtäviin koulutamme? Mitä tulee osata, opettaa ja oppia? Miten: keinot, rakenteet, valitut menetelmät?''

De gäller både nuvarande arbete och arbete(n) i en framtid. Där siktet ställs mot framtid krävs läroämnens teori och problematisering. Och ju mer saken handlar om att göra så gott det går i nuvarande jobb behövs konkret ansats här-och-nu. Du menade just det – eikö niin, Leena? Det har vi fortfarande att lösa.