Resultat genom samarbete – förena expertisen

Arbetshygienikerns utbildning

Arbetshälsoinstitutets arbetshygieniker har olika utbildningsbakgrund, någon är diplomingenjör, en annan kemist, biokemist, mikrobiolog, toxikolog eller fysiker. Östra Finlands Universitet erbjuder specialutbildning för studier i arbetshygien. För samarbetet med företagshälsovården krävs av sakkunniga i arbetshygien en behörighetsgivande utbildning i företagshälsovård som omfattar två studiepoäng (SRF 708/2013). Arbetshälsoinstitutet ordnar för sina arbetshygieniker specialiseringsutbildning och Arbetshygienikersällskapet i Finland rf planerar möjlighet till certifiering av arbetshygienikerna i Finland. Det dagliga arbetet för arbetshygienikern inkluderar samarbete med institutets laboratorier, specialister i personlig skyddsutrustning, toxikologer och läkarteamet inom arbetsmedicin. I många fall är representanter för företagshälsovårdsenheterna naturliga samarbetsparter.

Vad gör en arbetshygieniker?

En arbetshygieniker gör utredningar genom olika slags mätningar för att klarlägga arbetstagares exponering. Referensvärden eller gränsvärden utgör grunden för värdering av hälsorisken.

Utredningarnas art och omfattning varierar mycket. Vissa företag genomför regelbundet återkommande rutinmätningar av de luftföroreningar som är specifika för den egna branschen. Dessa företag har en systematisk säkerhetsledning där kontrollerna är en del av kvalitetsarbetet och fokus ligger på preventiv verksamhet.

Andra utredningar får sin upprinnelse i upplevda besvär och symtom av arbetstagare på arbetsplatsen. Utredningarna initieras ofta av företagshälsovården. Då företagshälsovårdaren eller -läkaren försäkrat sig om att en viss agens går att mäta och analysera, framskrider ofta planerna så att företagets arbetarskyddschef eller någon förman kontaktar oss. Efter att vi fått nödvändiga bakgrundsuppgifter kan vi göra upp en plan och kostnadsberäkning för mätningarna. Ur kvalitetshänseende är ett förbesök att föredra, där man kan försäkra sig om vilka faktorer som är relevanta ur hälsosynvinkel och avgöra ett slutgiltigt behov av mätningar.

Då det gäller bestämning av personlig exponering använder vi oss helst av provtagning i andningszonen. För det ändamålet finns det olika samlare eller adsorbentrör för t.ex. anrikning av ångor av lösningsmedel i luften. Små laddningsbara pumpar kopplas med slang till samlaren och fästs t.ex. i arbetstagarens bälte. Det finns också passiva provsamlare, där anrikningen grundar sig på diffusion. För dammprovtagning använder hygienikerna också olika samlare beroende på om det är t.ex. inhalerbart damm, asbest eller kvarts som är aktuellt. För dammprovtagning används pumpar med varierande flödeshastighet beroende på vilket sorts damm som skall samlas. För stationär eller personlig provtagning har vi olika direktvisande loggande instrument. Det är både intressant och viktigt att följa med hur t.ex. trädammets koncentration varierar vid olika moment, eller se hur dammhalterna kan variera arbetstagarna emellan vid vägning eller dosering för hand. Behovet av förändrade städ- och renhållningsmetoder är lätt att motivera, då man visar grafen av höga dammhalter p.ga tryckluftsblåsning eller sopande med borste. Många av Arbetshälsoinstitutets mätmetoder är ackrediterade av FINAS.

Hur använder vi mätresultaten?

Arbetshälsoinstitutets laboratorier har ett brett utbud av analysmetoder, de flesta är ackrediterade. Analysresultaten jämförs med gränsvärden. I Finland har vi HTP-värden för över 500 agens. Värdena är godkända av Social- och hälsovårdsministeriet och givna som 8 timmars medelvärde eller som 15 minuters korttidsvärde för agens med omedelbar verkan på hälsan. Då analysresultatet jämförs med åtta timmars gränsvärde är det viktigt att avgöra om resultatet representerar den genomsnitts halt som råder under arbetsdagen eller om resultatet kanske bara beskriver ett visst moment. I det senare fallet är det viktigt att ta reda på vilka andra uppgifter arbetstagaren har för att kunna värdera hela dagens exponering. Arbetshygienikern sammanställer ett utlåtande efter utredningen, som beskriver förhållanden under mätdagen, metoderna, mätresultaten och granskning av dem. Utlåtandet avslutas med riskbedömningsavsnitt, slutsatser och rekommendationer. Vi gör gärna ett besök till företaget för att presentera rapporten.

Vilken är nyttan med att mäta?

Enligt Arbetarskyddslagen (738/2002) är arbetsgivaren skyldig att värdera arbetstagarnas exponering för de föroreningar som förekommer i arbetsplatsluften. Det är i de flesta fall svårt att värdera halter i luften utan mätningar. Trots det görs det i Finland alldeles för få mätningar. Vid riskvärdering kan man avgöra betydelsen av exponeringen noggrannare med hjälp av mätresultat, likaså kan behovet av skyddsutrustning och utrustningens skyddsfaktor fastställas. På så vis undviker man över- eller underdimensionerad skyddsutrustning. Ovetskap, onödig oro, rykten och missuppfattningar förhindras med kunskap om exponeringsnivåer. I situationer då en arbetsgivare har t.ex. unga eller gravida arbetstagare är det viktigt att i förväg ha kunskap om rådande förhållanden för att veta vad som är tryggt ur hälsosynvinkel.

Utan tillgänglig data via mätresultat om rådande exponeringsnivåer är det inte lätt för företagshälsovården att avgöra vilka biomonitoreringar eller andra individuella undersökningar som skall genomföras och med vilken frekvens. Regelbundet utförda utredningar ger en god grund för utlåtanden om eventuella yrkesrelaterade sjukdomar.

Bättre resultat genom samarbete: 1 + 1 = 3

Arbetshygieniker samarbetar med företagshälsovårdsenheterna men det finns utrymme och tillfällen för ytterligare samverkan. Då vår sakkunskap används vid planering av arbetsplatsutredning, kartläggning av agenser, bedömning och prioritering av åtgärdsordning kan försnabba processerna betydligt till arbetsplatsens nytta. En hygieniker är t.ex. van att läsa säkerhetsdatablad och kan snabbt avgöra, vilka produkter och deras användning som bör synas närmare. En hygieniker känner till många industriprocesser och exponeringsscenarier, vilket är avgörande för prioriteringsplanen visavi åtgärder.

Utredningar utförda i samarbete med företagshälsovården på arbetsplatsen ger ytterligare fördelar. Under besöken behandlas en mängd information som kan användas vid senare tillfällen. Ett vant hygienikeröga ser var exponering sker och vet vilka moment det gäller att fråga efter. Företagshälsovården har i sin tur ofta noggrannare kännedom om symtom och känner bättre till arbetstagarnas situation.

Företagshälsovården är en viktig part vid resultatpresentationen på arbetsplatsen, då arbetshygienikern går igenom utredningens innehåll. Arbetsmedicinska frågor kommer ofta upp under dessa tillfällen och kan besvaras genast eller bli föremål för ytterligare utredning. Samtidigt kan man gemensamt besluta om t.ex. vilka arbetstagare eller arbetsuppgifter som fordrar noggrannare uppföljning. Företagshälsovårdens och arbetshygienikerns expertis kompletterar varandra.