Työterveyslääkäri

Sveriges Företagshälsovård (FHV) söker sin roll

Työterveyslääkäri
2010;28(2):72-73
Peter Westerholm

Näin naapurissa – Katsaus Ruotsin työterveyshuoltoon

Tässä lehdessä jatkuu katsaus Ruotsin työterveyshuoltoon. Kirjoittaja on STLY:n ruotsalainen kunniajäsen, suomalaissyntyinen Peter Westerholm, joka on työskennellyt monissa merkittävissä tehtävissä niin Ruotsin työterveyshuollon aitiopaikoilla kuin maailmallakin, mm. työterveystieteiden epidemiologian professorina Arbetsmiljöinstituutissa vv. 1989-2000, edelleen Arbetslivs-instituutin ja Uppsalan yliopiston emeritusprofessorina. Lisäksi hän on ICOH:n johtokunnan jäsen vuonna 2009 alkaneena kolmivuotiskautena sekä ICOH:in johtokunnan Ethics and Transparency -työvaliokunnan puheenjohtaja osa 2/4

I förra numret av TYÖTERVEYSLÄÄKÄRI (nr 2010/1) beskrev jag den historiska bakgrunden i utvecklingen av Sveriges FHV. Denna gång redovisas kort lagstiftningen och två offentliga utredningar som granskat FHV för att hitta en lösning på organisation och finansiering.

Lagstiftning

Den arbetsmiljölag som infördes 1971 har i fråga om FHV just inte ändrats. Lagen ställer inget obligatoriskt krav på arbetsgivaren att organisera FHV för sina anställda. Den fastställer att: "Arbetsgivaren skall svara för att den företagshälsovård som arbetsförhållandena kräver finns att tillgå". Det är hur arbetsförhållandena bedöms som avgör om arbetsgivaren har eller inte har skyldighet att organisera FHV. Vem bestämmer det då? Svaret är - arbetsgivaren. Vidare har vi en definitionsfråga: Vad är FHV? Arbetsmiljölagens definition är svårbegriplig och ger ingen vägledning. Eftersom FHV inte är ett juridiskt skyddat begrepp är det möjligt för många organisationer att kalla sig för FHV även då detta är missvisande.

Företagshälsovårdsbranschen har med denna utveckling blivit helt marknadsstyrd och praktiskt taget helt inriktad på kunders efterfrågan. FHV har hittills inte heller haft något samhällsuppdrag. Undantag utgör vissa obligatoriska hälsokontroller föreskrivna av Arbetsmiljöverket. FHV har lämnats att överleva på sin konkurrensförmåga. En del FHV-enheter har klarat sig bra. Andra har mött svårigheter och minskat sin verksamhet eller försvunnit helt. Man kan med viss förenkling säga att FHV på många håll antagit status av en pizzeria. Man levererar det som kunden beställer. Nöjda kunder kommer tillbaka. Övriga finner andra lösningar på sina problem.

Utredningar om FHV

Företagshälsovården i Sverige har under senaste 15 åren utretts till leda. Utrymmet medger inte en detaljerad redovisning. De två viktigaste offentliga utredningarna skall bara nämnas kort.

2003 års utredning om FHV (Kurt Eriksson, SOU 2004:113)

Utredningen sammanfattade att efter 40 år av kontinuerligt utredande ser det ut så här:

  • Företagshälsovårdens uppgift och roll i folkhälsoarbetet är otydlig.
  • Det saknas en fungerande samverkan mellan FHV och hälso- och sjukvården.
  • FHV har inte svarat mot förväntningar att vara ett expertorgan i fråga om sambanden mellan arbetsmiljö-organisation-produktivitet-hälsa.
  • Utvärderingar och forskning om nytta och effekter av företagshälsovården saknas.

2003 års utredning fick enligt regeringens direktiv inte föreslå något som ledde till ökning av statliga utgifter. Utredaren beslöt att inte föreslå lagstiftning om obligatorisk FHV.

2007 års utredning om FHV (Anna Hedborg, SOU 2007:91)

Denna inriktades i stor utsträckning mot utvecklings- och utbildningsfrågor. Bland annat föreslogs

  • En professur för FHV som ett eget kunskapsområde
  • De långa FHV-utbildningarna organiseras som högskoleutbildning
  • Extra pengar anslås för en treårig utbildningssatsning till stöd för FHV utveckling.

I Anna Hedborgs utredning framfördes också en modell för FHV på tre ben som innefattar 1) arbetsmiljö, 2) sjukvård och 3) en ansvarig roll i sjukskrivningsprocessen. Denna modell kunde inte förverkligas på grund av bestämt motstånd framför allt från Sveriges Kommuner och Landsting. S.k. "Sjukvård-light" ville man inte ha. Inom FHV fanns också en del skepsis. Förslaget överlevde inte. Yttre motstånd och inre motsättningar blev för mycket.

Det såg dystert ut för FHV. Det var som att sitta på en restaurang och se hur man från köket bär in den ena sufflén efter den andra men som alla sjunker ihop till en pannkaka så fort man sätter gaffeln i dem. Arbetsgivarna och de fackliga organisationerna hittade ingen utväg. Föreställningen skulle dock fortsätta. Sveriges höga sjukfrånvaro kom att bli en bricka i spelet. Det blev helt enkelt för mycket av den. FHV fick ögonen på sig och frågor började ställas om den kunde dras med i praktisk hälso- och sjukvårdspolitik. Det skulle bli en rond till. Den berättar jag om nästa gång.

Peter Westerholm
peter.westerholm@medsci.uu.se